Nu har delkurs 2 Ett samhälle söker sin berättelse nått sitt slut.
Igår var den stora Dagen- märk stort D!!. Vi fick se "resultat" som blev omdiskuterat igår. Alla presentationer berörde- Mycket Lyckat!
Vad jag uppfattat när alla fått tala om sina tankar bakom gestaltningarna så har det inte varit en spikrak linje, en röd tråd från början till slutet av processen. Det har varit motstånd som man mött och förändringar på vägen, precis som för vår grupp. Genom att ta bort och lägga till om vart annat har det blivit till en produkt. Det är processen helt klart som har givit mig personligen en utveckling i mitt tänkande kring projektarbete. Ett mål, kan tyckas vara det viktiga men om man hela tiden har en klar linje så missas det en hel del på vägen. Det som kursen har väckt hos mig är risktagande, gå utanför ramarna. Lite flum i början betyder inte att det kommer misslyckas.
Det här med att våga släppa sin kontroll, inom rimliga gränser, är viktigt som blivande pedagog/lärare. Vi som pedagoger måste visa på att det går att utforska sin omgivning, att inte behöva ha alla svar i förväg.
Det formspråk som vi i gruppen använde oss på BVK var det konstnärliga.
I konstens värld är det inte alltid som sanningen ska fram utan en individuell, personlig känsla. Det jag har lärt mig ifrån kursen är att tänka stort men ändå litet- förrvirrande? Jag tänker så här att vad har jag att berätta och hur kan jag gestalta detta så det exempelvis kan uttryckas i endast en bild.
Det är viktigt för barn att få uttrycka sig mer än verbalt och då orden inte räcker till kan barn få måla sina upplevelser. Också som pedagog kan man problematisera något aktuellt "ämne" genom gestaltning så att barnen kan ta till sig detta. För barn lär sig genom att använda flera sinnen. Bakom hörnet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar