Fem veckor förbi!

Nu har delkurs 2 Ett samhälle söker sin berättelse nått sitt slut.
Igår var den stora Dagen- märk stort D!!. Vi fick se "resultat" som blev omdiskuterat igår. Alla presentationer berörde- Mycket Lyckat!
Vad jag uppfattat när alla fått tala om sina tankar bakom gestaltningarna så har det inte varit en spikrak linje, en röd tråd från början till slutet av processen. Det har varit motstånd som man mött och förändringar på vägen, precis som för vår grupp. Genom att ta bort och lägga till om vart annat har det blivit till en produkt. Det är processen helt klart som har givit mig personligen en utveckling i mitt tänkande kring projektarbete. Ett mål, kan tyckas vara det viktiga men om man hela tiden har en klar linje så missas det en hel del på vägen. Det som kursen har väckt hos mig är risktagande, gå utanför ramarna. Lite flum i början betyder inte att det kommer misslyckas.

Det här med att våga släppa sin kontroll, inom rimliga gränser, är viktigt som blivande pedagog/lärare. Vi som pedagoger måste visa på att det går att utforska sin omgivning, att inte behöva ha alla svar i förväg.
Det formspråk som vi i gruppen använde oss på BVK var det konstnärliga.  
I konstens värld är det inte alltid som sanningen ska fram utan en individuell, personlig känsla. Det jag har lärt mig ifrån kursen är att tänka stort men ändå litet- förrvirrande? Jag tänker så här att vad har jag att berätta och hur kan jag gestalta detta så det exempelvis kan uttryckas i endast en bild.
Det är viktigt för barn att få uttrycka sig mer än verbalt och då orden inte räcker till kan barn få måla sina upplevelser. Också som pedagog kan man problematisera något aktuellt "ämne" genom gestaltning så att barnen kan ta till sig detta. För barn lär sig genom att använda flera sinnen. Bakom hörnet...

Fjärde veckan

Den här veckan fortsatte vi skapa på vårt verk. Vi är alla överens om att vi har gjort ett bra arbete. Till stor fördel att vi har en fungerande grupp.
Det har inte tagit så förfärligt lång tid att färdigställa verket - men att nå dit har kantats av olika förändringar. Hoppas vi inte tappat något betydande.
Där vi står lite och stampar nu så här i slutet av veckan är hur vi ska deltaga själva i presentationen nästa vecka. Tänk redan nästa vecka...det är inte många minuter som ska fyllas men ska vårt budskap nå fram??

I den här veckan har vi också haft två lärarledda lektioner med Anna. Första tillfället vi sågs var i onsdags. Då tog var och en med sig något fint och något fult. Vi fick beskåda varandras saker upplagda på ett bord utan att veta vad som varje person hade utsett som vad. Detta gjorde vi för att reflektera om vad vi menar när något är fint eller fult. Behöver den sak som anses vara ful alltid förbli det eller kan miljön runt omkring påverka? Det som är viktigt när man som lärare arbetar med barn är att tänka till när man använder dessa ord. Vad menar jag när jag säger det och varför säger jag det? Går det att förstärka andra egenskaper istället? Jag tror att omgivningen, de man möter dagligen och media har betydande roll för hur detta uppfattas.

Vid detta tillfälle hade vi också en stund för Hakuramaki. Med hjälp av de föremål som låg på bordet skulle vi först blunda och sedan skriva ner flera ord som vi kom att tänka på. ingen betydande ordning. Av dessa ord fick vi sedan efter att ha bytt med någon i gruppen ställa oss en och en framför hela gruppen och läsa orden som en dikt. Jag satt och lyssnade roat på de andra men vad skulle jag hitta på ..Toalett och Glamour..var några av de ord som stod på den lappen jag fick, men eftersom det var lika för alla att utsättas för det här så var det ingen större fara, jag ställde mig upp och babblade på. Det var nog det som var meningen, att allt behöver inte vara förberett och i någon korrekt ordning. Det är den kreativa processen, att göra något av det man har. Tack Anna för den idén, lurade oss lite där, men du fick oss att våga släppa kontrollen.

Andra tillfället då vi sågs fick vi ta del av Annas performance arbete och hennes väg in i konstens värld. Det var roligt och intressant på samma gång. Ett stort plus för att vara den första i flash mob världen utan facebook.Ha! Under detta tillfälle diskuterade vi grupparbete hur har de fungerat? För oss har det som sagt gått förvånansvärt bra, det viktiga är att lyssna på varandra. Är det så att grupparbete är det som alltid fungerar i alla typer av arbeten? Nej inte nödvändigtvis, att reflektera själv är också av betydelse, storleken på en gupp är också avgörande kan erfarenheten säga.

One minute sculpture

Tisdagens uppgift fota med mobilkamera.

Upptäcka sin närmiljö, hur förhåller man sig till saker och ting.

Reflektioner de första dagarna

Det har varit en hel del nytt att ta in de här första dagarna på kursen.
Första dagen hade vi introduktion på Artisten med kursledare Bengt Franzén. Tillsammans med oss var också de studenter som läser Lau 275. Bengt öppnade upp för tankar om projektet "Ett samhälle söker sin berättelse". Blev särskilt berörd om hans berättelse om de elever ifrån Hammarkullen som hade fått söka svar på sin bakgrund. Det är viktigt och lärorikt att se att var och en bär med sig sin egen historia .
Efter denna introduktion följde jag med till HDK och den instution som kallas BVK där blev vi indelade i fyra olika grupper. Jag kom tillsammans med studenter som har läst samma inriktning som mig, alla utom en. Vi fick veta mer om varandra genom en övning. I denna övning var det fokus på en person i taget. Vi fick måla av den person som berättade om sig själv i 5 minuter. Detta gjorde vi med den hand som vi vanligtvis inte använder. Vi gjorde övningen för att vi skulle fokusera på personen som talade och inte på att det skulle bli ett "fint" porträtt.  Efter övningen samlades vi i klassrum och fick berätta lite kort om var och en. Ett bra arbetssätt för att komma samman i en grupp, har gjort en liknande övning tidigare i utbildningen men kom då försent tycker jag.



Källa:http://goteborg.biennal.org/om-biennalen/tema/

Vidare i veckan har vi fått besöka två Konstarenor: Rödasten och Konsthallen.
På dessa två arenor fick jag en vidare uppfattning om konst, det är ett helt budskap som ska nå betraktaren. Vi fick några frågor på Röda sten som vi skulle försöka besvara kring de olika verken. En av frågorna var vilka känslor som verken ger. Det var inte alltid som jag kände något särkilt för verken. Det kan väl vara så att allt inte berör var och en? Kan det vara så att livslängd och mängd erfarenheter ger en olika ingångar till konsten. Möjligt är också så att jag tidigare sett konst som något konstigt. Jag börjar smått förstå att det inte är just en slutprodukt som är det viktiga utan just verkets budskap som jag skrev ovan. Jag kommer att ha detta i tanken kring projektarbetet, vad vill jag/vi förmedla.
Emellan dessa ovan nämnda besök har vi haft en lärarledd lektion på BVK. I fredags hade vi lektion med Anna. Det första vi gjorde var avslappningsövning och massage. Ett bra sätt att släppa på spänningar. Ett syfte var att vi inte bara skulle komma in i ett klassrum för att sätta oss direkt i "bänken", det vanliga. Efter gjorde vi olika övningar, tror det tar för mycket utrymme att gå in på varje så jag beskriver den övning vi gjorde med Post-it lappar. Fråga:Vad har vi här inne gemensamt?Vi satt gruppvis och skrev ett ord på varje lapp som vi kunde komma på. Syfte var att vi skulle se om det var det mest självklara som kom fram eller något som vi inte kunde se i rummet. Hade någon tänkt på föräldrar?
Jag har börjat inse att den här kursen går mycket ut på att bryta mönster.
Nästa vecka kommer vi att ha mer lärarlett i "helklass" sedan blir dett projektarbete. Vi har samtalat kring olika idéer i grupp fyra och kommer att fortsätta Brainstorma i början av veckan. Det sista som överger en är Hoppet!